Tänkte bjuda på lite bilder ifrån i somras och ett litet uppdrag som jag tog mig för på semestern.
Det hela började iofs lite tidigare, men mitt uppdrag avslutades i somras.

Det hela tog sin början för lite drygt två år sedan när jag bläddrade igenom några utav mina gamla biltidningar. I en utav dessa så var det ett reportage om en 59:a Impala som var ombyggd till Lowrider.

Såhär såg reportaget ut: (ni kanske minns när jag lade upp det i bildtråden för 59:or?)






Efter att ha läst reportaget och sett bilen så blev jag nyfiken, dels för att dom två personerna hade Svensk-klingande namn (Paula och Kenneth Sundström) och att dom bådde i trakterna runt Jakobstad där det finns en stor del utav Svensk-talande.
Jag blev även nyfiken för att jag vet att Finland har mycket hårdare regler när det gäller ombyggda fordon än vad vi i Sverige har, dessutom så gillar jag Lowriders, 59:or osv...

Fanns bilen kvar? Vilka ägde den idag? Var den fortfarande Lowrider?
Mycket kan hända med en bil på lite mer än 20 år...Tidningen var ifrån 1990.

Jag kan tillägga att min mamma kommer ifrån Österbotten i Finland och är Svensktalande, vilket underlättade mitt sökande då jag bara kunde lyfta luren och ringa en utav mina kusiner och fråga om det gick att få reda på vem som ägde 59:an idag? Det gick sa han (det krävde dock kunskaper i Finska) så det var inget jag kunde göra själv.

Efter nån dag när han haft tid att göra lite efterforskningar så hade han ett namn, adress och telefonnummer till ägaren.

Till min stora glädje så var det samma ägare till bilen än idag, hon bodde dock inte i Jakobstad utan i Vasa vilket ligger närmre där min släkt bor!
Toppen tänkte jag!

Jag skulle hursomhelst åka på semester och hälsa på släkten och vara där i lite mer än en vecka, så då tänkte jag att jag ringer och kollar om hon var hemma och hade tid att visa bilen för mig?

Sagt och gjort! Jag kan erkänna att jag kände mig lite som en stalker när jag ringde och förklarade att jag kom ifrån Sverige och att jag hade läst en 20 år gammal biltidning och frågade om det gick bra att komma och titta och ta lite bilder på bilen? Som tur var så talade hon Svenska, lite knackigt eftersom hon förklarade att hon inte var Svensk-språkig utan att det var hennes f.d man som varit Svensk-språkig. Men det gick bra och vi förstod varandra.
Hon lät lite stressad på telefon, men det skulle gå bra om två dagar sa hon.

Efter två dagars väntan så var det dags!
Jag åkte och köpte lite fikabröd, tog med mig kameran och begav mig i riktning mot Vasa utan en aning om vad jag skulle få se...Mycklet kan som sagt hända under 20 års tid.

Efter en dryg timmes körande så rullar jag in i ett litet bostadsområde lite norr om Vasa, tack vare GPS:en så hamnar jag rätt och ser bilen ståendes på gräsmattan bakom ett rött hus, jag parkerar på gatan och ringer på.
Ut kommer Paula och säger hej och välkommen, där står den säger hon.

Till min glädje så ser bilen i stort sett likadan ut som för 20 år sedan!


Jag säger att jag tog med lite fikabröd och hon säger att hon sätter på lite kaffe, jag frågar om jag kan knäppa lite bilder på bilen?
Det går bra säger hon.

Här är några utav bilderna jag tog:




Hon hade inte bara en Impala utan även en gammal Pontiac som skymtar i bakgrunden.
(tror det var en streamliner, årtalet minns jag ej?)


Forts. följer.

häftigt, såna här trådar bara älskar jag, väntar på fortsättning

Coolt!!!!

Mmmmm.....

Ska bli spännande

Fränt!!!

Kul att ni diggar det!

När kaffet var klart så lade jag kameran åt sidan och så börjde jag fråga lite om hur det var att köra Lowrider i Finland?
Hon förklarade att dom bara behöver besiktiga bilen vartannat år (som i Sverige) och att dom i början helt enkelt körde bilen med hydraulik ett år, när vintern kom så plockade dom ur hydrauliken och satte dit original-fjädrar och stötdämpare och så körde dom det år det var dags för besiktning. Lite meck, men det funkade bra tyckte hon. Nu var det dock länge sen dom hade haft i hydrauliken i bilen sade hon, vilket är förståeligt då det kan bli jobbigt om grejerna är gamla och inte funkar som dom ska m.m.

Jag frågade om hon brukade vara ute och cruisa ofta på somrarna, det brukar hon och hon har t.o.m varit på Powermeet ett par gånger med 59:an!

Jag var lite fräck och frågade om hon skulle kunna tänka sig att sälja bilen någon gång? (jag var på jakt efter en 59:a då det begav sig)
Det kom inte på fråga, 59-Impala var och är hennes favoritbil och den skulle hon aldrig sälja.
Jag nickade förstående och förde inte upp saken på tal igen.

Nu kommer det lite fler bilder:














Jag vill avsluta mitt lilla "reportage" med ett STORT TACK till Paula som var vänlig och bjöd på fika och en pratstund samt visade upp sin fina 59:a!
En 59:a med en skön historia!
Hoppas att jag får se den igen!

det var kul att få se bilen som varit med för så länge sedan..
och det var precis lika roligt att se att det fått lite fläckar av rost och skavt
lite här och där, verkar som hon har brukat den med glädje i alla dessa år.

nästan förståeligt att måste man plocka ur hydraulerna vart annat år..
kan man tänka sej att efter åren går åker dom aldrig på igen..

tack för historien impala...

Nu väntar man ivrigt på "nästa" reportage........